Tänk till!!!

IMG_2951

Efter flera månaders småplock (apportering och ingångar framförallt) har det nu varit dags att börja sätta ihop alla momenten igen. Vilket inte har varit det lättaste för MATTE…..
Ibland behöver jag gå in i instruktörsrollen för att ”rätta” och ”peppa” mig själv. Först tänkte jag börja baklängeskedja (Buz har haft bra uthållighet innan men nu blev det tji) planen var att baklängeskedja apporten, hoppet och fjärren. KATASTROF…..
Buz beklagade sig högljutt. Innan apporten kastades, efter apporten kastades, när hon fick springa och hämta apporten, när hon skulle lämna apporten (då var det inte högljutt utan istället tugg) Vid uppställandet vid hindret, när hon skulle starta mot hindret, när hon skulle sätta sig på andra sidan hindret (inte med ljud utan att genom att lägga sig ner) vid kommendering att hoppa tillbaka. För att sedan göra fjärren ”helt i balans” med känslorna.

Boven i dramat är ju allt pill vi gjort med apporten, där kommer det första ljudet som är ”ett förväntansljud” men allt annat upplever jag som ”frustrationsljud”. Helene Lindström som har HighFive skrev nyligen ett inlägg ”Är du en problemmagnet, lösningsorienterare eller en struts” som jag ofta går och funderar på i min egen träning och andras. Jag upplever mig själv som en lösningsorienterare. Så direkt när detta började hända försökte jag hitta lösningar. Som exempelvis

  • Be någon lägga ut apporten istället för kasta den (eller lägga ut själv)
  • Kasta ut apporten och göra något annat emellan, eller gå och plocka upp den själv.
  • Gå med apporten i handen och göra andra saker, fotgående, lägganden osv.
  • Separera ut apporten, aldrig belöna i slutet på momentet.

Samma sak på hindret och lk2 hopp.

  • Bara ställa upp sedan göra något annat
  • Bara göra återhopp
  • Byta kommando på återhoppet.
  • Stå med sidan emot när hon hoppar tillbaka
  • jobba med sitt på distans utan hinder.

Alla dessa saker fungerar men det kommer ta tid. Tid som jag helst inte vill lägga där. Jag vill ju ut på tävling och försöka klara av LK2 nu under sommaren.

Så igår satt jag och analyserade mitt agerande, mina upplägg på våra träningar och hur vi tidigare jobbat (innan vi bröt ner alla moment och jag tyckte Buz hade uthållighet)

Kom då fram till att jag blivit en ”tjatmoster” som inte la in mitt hjärta och själ i träningen. Jag försökte ta detaljträningen ut i ett vidare perspektiv, vilket INTE passar Buz. Ella fungerar det på men inte Buz. Hon gör all träning för att det är KUL och det är det jag lärt henne. Du och jag ska ha KUL, det andra är en bisak.

Så idag hade jag en ny plan.

  1. Uppvärmning med LEK
  2. Timer på 3 minuter för träning
  3. Avsluta med något jag vill belöna
  4. Belöna rikligt med det hon tycker är allra bäst.
  5. In i buren för att ”vila”
  6. Timer på, lämna buren för att göra annat i 2 minuter.
  7. Öppna buren
  8. Burträning, ”bara lämna buren på min signal” oavsett retning.

Vilken rolig träning vi hade och vad vi fick till en bra träning.

Varje pass planerade jag under ”vilan” passen var:

  • Ingång på plan, Fritt följ 5 meter, läggande under gång, Inkallning och skick till rutan med belöning i Stå (stadga). (denna kedja tog nästan 3 minuter)
  • Ingång på plan, Fritt följ 10 meter med 2 vinklar, Inkallning, Rutan, apportering, transport till nästa moment. (denna kedja tog lite mer än 3 min och jag fick något pip under apporteringen)
  • Ingång på plan, Fritt följ 10 meter, Framförgående (utan koppel och fokus på långsamt) Här jobbar vi med inlärning så vi använde köttbullar. Använde då denna då vi fått in en superbra sinnesstämning i lugnet, Hopp, Fjärren. Tanken var att få ut Buz ur kopplingen mellan apport och hopp, vilket jag lyckades med.

Efter dessa kedjor var planen att bryta ut de moment jag behöver jobba med. Nu var tanken att jobba med sinnesstämning, eftersom jag verkar ha lyckats på fjärren (trots hög aktivitet innan) Därför tog jag med buren som jag vid varje pass tidigare jobbat med stadga i.  Ställde den på plan, La Buz plats i buren gick/sprang/smög/busade ifrån buren 50 meter bort (Indianen) ställde mig och med varierade tider tag jag fram och busade med kamptrasan. Folk gick runt mig och okänd hund entra planen och körde inkallningar mellan husse och matte. Buz låg fint kvar. Jag började ta mig emot henne efter 2 minuter och när jag kommit till 30 meter gav jag henne frisignal på leksaken, Hon sköt ut ur buren och fick nu leka en bra stund.

Buren fick också hänga med till hindret, där hon fick starta innefrån buren och hoppa mot mig, alldeles tyst. Men också hoppa utifrån mig mot buren och in i buren (detta var lite svårt men efter upprepat kommando gjorde hon det.  Sedan fick apporteringen en liknande duvning, jag la henne i buren och kastade apportbocken växlat med bollar runt buren. Sedan ställde jag upp med buren i fotposition och kastade apporten ut från buren och skickade Buz på apporten tillbaka (jag hade flyttat mig ett steg från buren så hon kunde göra ingång) köttbulle sedan in i buren igen, varvade pipbollen och apporten och fick till riktigt bra träningar I RÄTT SINNESSTÄMNING.

Så himla nöjd med mig själv, Buz och vår träning. Idag var jag en lösningsorienterare och det hjälpte 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s